Adjö

Klockan 11.10 satt jag vid datorn och skulle bara göra något litet extra innan jag ringde min mor. Hon satt i Eslöv med min moster och vakade över sängliggande mormor. Skulle bara ringa och höra mig för att läget var stabilt och hälsa grattis på födelseda'n åt mostern.
Hon hann ringa mig först och meddela att Bibban, mormor, dött.

Det var dags för henne. Inga tårar och knappt någon förvåning. Bara förvirrad.

Jag avstyrde alla planer och åkte med mina kusiner och min bror. Det är första gången jag sett en död kropp. Ansiktet verkade tillhöra någon annan, någon jag inte kände igen som henne. Det var särskilt något med den stela näsan. Kanske som om den fastnat i ett andetag.

Nu kommer tomheten att infinna sig. Det livet, det sättet och känslan av henne i den platsen, har upphört.