måndag, december 08, 2008

en konstiga sak som inte skulle hända

det här inlägget skulle naturligtvis hetat post Salem 2008 och handla om hur det känns att stå alldeles tätt intill 500 nazister i ett fackeltåg. Det skulle handla om att fotografera personer som hatar en.

Den 6e december 2008 handlar istället om en död vän.
Natten till lördagen blev han överkörd av ett tunnelbanetåg. Kanske målade han och kanske var han jättefull, sen la han sig på spåret. Varför spelar ingen roll för det är en konstig sak. Konstiga saker händer.

Nästan varje dag pratade vi via internet. När vi träffades var han störig men rolig. Han var tvärtemot mig men vi hade en ömsesidig varm känsla för varandra. En sån känsla som uppstår första gången man träffas och som sen aldrig går ur en. En sån känsla som planterar ord och handlingar som spelar stor roll senare, när sorgen tar över kroppen och livet. Jag tänkte ofta på honom. Jag tänker på honom oftare nu. En vän har dött och det gjorde inte livet enklare.
En annan person sa: Fan ta livet!
Andrés hade skrattat åt det. Han hade tyckt det var en skojjig sak att säga, utan att missförstå allvaret.

http://grioa-texter.blogspot.com/