kapitalismen - det ljuva livet 1:0

Runt hörnet från mitt hotell står en liten vagn med 4 burkar kaffebönor på. Därtill socker, creamer, kondenserad mjölk och en varmvattenbehållare. Bakom vagnen är det öppet in i ett hus och på ca 15 kvadratmeter finns några bord, udda stolar samt modetidningar och en gammal telefon som retro detalj. Faktiskt lite annorlunda än de flesta kaffeställen. Jag ställer mig i skuggan inne i affären medan jag väntar på samma kaffe som dagen innan. Svart, kallt, sött. Likadant som varje dag om jag bodde här. Även mannen som säljer kaffe är annorlunda än de brukar vara. Han ser liksom motorcykeltuff ut. Hans kompis som är med varje dag, varje gång jag går förbi, är en uppbar thailändskt feminin figur. Han har lagt sig till med en blyghet jag inte är van vid. Lite snabbt sa han första dagen - du är vacker! Sen fnissade han. Idag frågade han om jag inte var supermodel. Jag kontrade med att ta reda på det thailändska ordet och han fnissade bakom sitt modemagasin. Jag tog mig hem till (acharn) Gaew och fick sojamjölk med små geleaktiga saker i. Sen vidare förbi olika affärer längs Ratchada ner mot Sukhumvit. Eftersom jag trivs väldigt bra i Bangkok hade jag börjat fundera på varför jag inte är här istället för vid en tråkig lugn strand. Jag var på väg till ICRC på soi Nana när denna lilla gata påminde mig starkt om varför jag inte vill bo här. De som läst sina guideböcker vet och männen som besöker det fördömmer min sort. Det här var den internationella hubben på 70-80.talet. Innan Kao Sarn Road och min generation började med backpacking. Hit kommer unga personer fortfarande förstås. Unga män och gamla män som köper sex. När jag skyndar mig som en katt bland hermelinerna längs gatan så hoppas jag det inte syns på mig vad jag tänker om dem. Jag försöker att inte tänka fula tankar om dem. Jag försöker att inte känna min underlägsen kvinnorna i barerna och lika fullt vill jag öht inte ens fundera på mitt köns ställning just här och nu.
Svaret på din fråga - du som köper sex här - Bara för att lönearbete i sweatshops, i gatuköken, som städerska i överklassens hem är lika mycket prostitution av sin kropp så går jag inte med på att det här är ok för att kvinnorna tjänar mer pengar. Jag går med på 100% respekt för de som säljer sitt sex. Det ska vara säkert. De ska få ordentligt betalt. Men jag går inte med på att det är en lösning på problemet. Lika lite som högre lön är lösning på klasskriget. Det är ändå en performering av maktförhållanden och sådana går jag aldrig med på.