Nationen är en man

Jag arbetar mig igenom Ania Loombas avhandling Colonialism/Postcolonialism (2nd ed. 2005) och funderar på hur det kan hjälpa mig att bättre förstå Thailand, samtidigt ligger jag på stranden och skäms lite inför trädgårdsmästaren för min nakenhet trots att jag bär baddräkt. Det utmärkta kapitlet ”Colonial and Postcolonial identities” ger en diskursiv genomgång av hur också kolonierna porträtterades genom genus och sexualitet.
”Women on both sides of the colonial divide demarcate both the innermost sanctums of race, culture and nation, as well as the porous frontiers through which these are penetrated.” (Loomba 2005:135)

Amerika och Afrika var nakna kvinnor som upptäcktes, vilda kvinnor som civiliserades av kolonisatörerna, mystiska naturväsen (Pocahontas) som får tillgång till kolonisatörens välstånd (överläge). Sådan var ikonografin alltså. Den vita mannen koloniserar det mörka landet (dark continent) Mörkret är också det feminina i motsats till ljuset, upplysningen, mannen. Riktigt så enkelt är det inte i fallet Asien. Där mötte kolonisatörerna en annan typ av civilisation med starka regenter och Loombas drar slutsatsen att de: ”could hardly encode themselves as the male deflowerers of a feminised land.” (Loomba 129) Därmed används en annan ikonografi (bland annat är Asien porträtterad som en påklädd kvinna, ofta ridandes en kamel (symboliserande upphöjdhet) och på huvudet bär hon blommor eller frukter (symboliserande överflöd). (129) Den asiatiska mannen blir därför feminiserad i sitt porträtt, ofta homosexuell eller översexuell och därmed är det den europeiske mannen har att erbjuda i slutändan bättre för den asiatiska kvinnan – trots de persiska kungadömenas rikedomar.

Ändlöst tråkiga berättelser om vita män och koloniserade kvinnor följer genom historien. Kan det hjälpa mig?
Vad har det med Thailand att göra som aldrig blev koloniserat?
Jag vet inte riktigt säkert ännu inför vem den starka nationalismen växte eller om jag kan tänka mig Thailändsk nationalism som feminint genuskodat?
(Jämför moder Svea)

Tänker på filmen ”The King and I” som blev djupt kritiserad för att den insinuerade en kärleksrelation mellan den nostalgiskt hyllade Rama V och en enkel skolfröken från England. Naturligtvis otänkbart att hon skulle komma en kunglighet, närmast en himmelsk varelse, så nära.

Sedd i samband med ovan beskrivning av koloniserat land är inte den här filmen egentligen en symbol för Thailands oövervinnlighet? Den borde tagits emot med öppna armar för att den manifesterade styrka! De borde inte vänt den ryggen med simpla rasistiska förtecken (en Siamesisk kung och en enkel utlänning?)
Anna, som huvudpersonen heter, kommer att beundra det civiliserade Siam, den civiliserade kungen (som varken är homosexuell eller depraverad på annat sätt) och blir ett bevis på att England kan erbjuda Siam något om Siam själv vill. I det här fallet det engelska språket till kungahuset för att vinna internationell mark. Kungen själv behöver dock inte hjälp. (Siam är mannen, England är den underordnade kvinnan). En fantastisk historia egentligen som ger ett rakt och enkelt svar på frågan varför Siam stod emot kolonialism – Siam var starkt, likvärdigt och respektabelt. Siam var en man!