Loranga, Loranga

Vem ska lyssna på pop-musiken om inte jag är hemma? Jag bara frågar!

Det är i en seriestrip tecknad av Sara Olausson som Loranga försvarar att han inte arbetar. Det sitter fast inuti mig men ovanpå mina axlar sitter Luther. Tungt förut, mindre tungt nu men tillräckligt för att jag ska känna viss stolthet och njutning i att ha skaffat mig ett slitgöra. Det är kanske mitt lestadianska arv. Fast då skulle det inte godkännas att jag serverar alkohol till lättjefulla och hopplöst sökande.
Jag har iaf statlig icke subventionerad ledighet [jullov] så lättjan är så gott som ordinerad. Ikväll ska jag därför avrunda popmusiken med en populärkulturell bok. Även om tv-tablån skulle vilja lura mig så blir det inte Grinchen [läs julfilm med kaostema]
Till julefriden har jag idag bidragit med: Ett brytbröd i form av en julgran. Gett bort en av mina vinterjackor samt emottagit en s.k. julklapp. Det var en fin gåva men vållade samvetskval för att jag inte skänkt något på omvända hållet. Det är ju självklart- för det är den här tidens uppvaktning som alla kan förstå. Vid julen talar alla samma språk av kärleksfullhet, ömhet, omtanke m.m. nämligen konsumtionens lingua franca.