torsdag, mars 26, 2009

I am the first beam of sunshine in your morning

åååh jag vet inte vad min uppsats ska kallas. Har inte ett arbetsnamn.
Skulle namnet på uppsatsen få dem som frågar att förstå? Jag undrar verkligen det. Jag behöver någon annan att namnge den när den väl är färdig. Jag är alldeles för tendentiös. Idag heter uppsatsen: ”Thainess – in your face! You Burmese immigrant”
Kanske bättre titel på en hc-låt från 90-talet. Nu gjordes det väl knappast sån musik i Thailand, alltså med såna texter. Även om Thailändska fritänkare har lidit under repression så finns ganska mycket publicerat som kritiserar staten, religionen och monarkin. Det är alltid uppfriskande att läsa.
Ingenting kan jämföras med den svenska politiska kontexten. Mina referensramar omvandlas var dag som jag lär mig något nytt om politik här. Bra läsning är min ”chef” på OnAsia, Yvan Cohens blogg Slightly Pixelated

Pasit, en thailändsk man som läser mänskliga rättigheter här frågade om jag hade läst den ökända boken The King Never Smiles och vi fnissade när jag sa att det hade jag men att jag naturligtvis inte tagit den med mig hit. Pasits haltande engelska konkluderade ”lack of democracy”, min haltande thailändska svarade, brist på politisk frihet. (anarkismen finns i alla språk, men det trodde ni inte jag kunde säga va?)

Vi åt lunch tillsammans och då dök det upp en pakistansk man som också läste MR. Han sa att han hade sett mig men jag kan ärligt inte komma ihåg honom någonstans ifrån. Efter lite artighetsfraser som egentligen gick ut på att ta reda på min ålder, vad jag gjorde här samt komma överens om att jag har ett väldigt ungt ansikte, gick han rakt på sak att han minsann hade kontakter inom thailändska akademin som jag absolut skulle ha nytta av att träffa. När han därför fick mitt telefonnummer och namn kom den lilla lilla gliringen som jag i maggropen visste skulle komma, för det gör den alltid i sådana här lägen, men den sortens män. ”Oh your name is pronounced Krian in pakistan and you know what that means?” Jag sa nej helt ärligt men anade att något fint, antagligen romantiskt, skulle komma. ”The first beam of sunshine in the morning.” Det är mitt namn det. Själv hette han modig. Som en riktig man.

1 Comments:

Blogger Unknown said...

Så härligt att du skrev igen. EÅ är också glad för det. Han har kollat varannan var tredje dag om du skrivit nån. Han gillar läsa vad sina vänner skriver. Det gör jag med. Nu är nationen är en man inpräntad för evigt. Fin bild på barnen.

4:12 fm  

Skicka en kommentar

<< Home