detta är inte en löp(b)logg

Jag sprang lundaloppet 10 km på 51 min och 2 sekunder. Jag gav min främsta konkurrent 6 sekunders försprång vilket var helt ok ungefär två dagar. Trots det placerade jag mig bland de tre bästa i en interntävling. Då dyker en person upp vars resultat är långt bättre och han ska naturligtvis vara med på vår lista vilket petar mig ut från den och de sex sekunderna blir totalt avgörande för min självbild. De sex sekunderna blir en symbol för konkurrentens ständiga försprång i alla avseenden. Eftersom jag är så dålig på att tävla borde jag låta bli. Jag kan inte bestämma mig för om det är värt att satsa allt eller det bara är förgänglig fåfänga att vara ledande. Lite grann är det som att jag nöjjer mig med tanken att "jag skulle kunna ligga först om jag verkligen velat". Nu har jag andra livsmål- högre stående än att jämföra mig med andra!
Jag löper istället för att:
1) hålla mig i trim
2) hålla ångesten i shack
3) imponera på andra

Jag brukar säga att jag springer varannan dag och det är nästan sant. Fredag, söndag och onsdag. Tisdag och torsdag boxning istället. Springer ca 8 km varje gång. Det tar typ 40 minuter. Härmed officiellt att jag hänfallit åt kroppsbyggarkultur. Äntligen har jag börjat uppfylla den önskan och det mål jag satte för mig själv för väldigt länge sen: Att bli stark!
Att vara stark är viktigt.