detta är verkligen inte en blogg om löpning

för jag har skadat mig. Jag fick en jättesnabb cykel (Nishiki - 82) i födelsedagspresent. Istället för att tänka på fart och försiktighet tänkte jag på att steka svamp. Då såg jag ett hinder, försökte väja men cykel vobblade och jag vände framhjulet framåt i ett desperat räddningsförsök- hellre falla under mitt egna beslut än låta ett 3 dm lågt stängsel fälla domen!

Naturligtvis ställde jag mig genast upp och gjorde plats på cykelbanan för alla cyklister som inte stannade för att fråga hur det stod till. Sen kom smärtan på flera ställen i kroppen. Två veckor senare sitter det fortfarande i bröstkorgen så det gör ont att hosta och snyta sig. Lätt att förstå det gör ont studsa omkring på asfalt också.

Egentligen är det inte skälet till att jag inte ska skriva om löpning. Den verkliga orsaken är naturligtvis att ämnet så oerhört snabbt blir uttömt. Eftersom jag egentligen tycker konceptet träning inte är material gott nog för text så handlar ju det till slut bara om att berätta om mina prestationer. Det är ju inte så vansinnigt intressant. Jag är ju inte man!

Prestationer är ju annars lite av ett favoritämne - om inte att skriva om så att skojja om. På min arbetsplats: Lätt att sucka över unga littvetare i nya kläder från Weekday men bedrövligt tänka på professorer som fabulerar sig till livstids titel...
Jag vaknar upp på seminarier med Lars Stenbergs röst i huvudet: "Jag vill ha ett samhälle där folk vet vad de sysslar med och inte bara har hört talas om det!"
Lyssna!