addict of communication

Mänskligheten ska tydligen ha nått en kommunikativ topp, behärskare av de svåraste tekniska medlen för förmedling och mottagande av information. Vi ska leva i ett kommunikationssamhälle då medier för information och repliker ska behärskas av alla. Det är dock en möjlighet som förbiser den gamla hederliga syndabocken "mänskliga faktorn". Det finns förstås flera sociala, kulturella, biologiska bla-bla-bla:komponenter.
Här finns plats att skriva om minnet som en bräcklig länk i informationssamhället.

Ibland slås jag av minnets opålitlighet eller snarare det som (kanske) är vår otrohet mot minnet. Vi sätter inte högt värde på minnet och beaktar inte att förvalta minnena. Det är svårt i en situation med kommunikationsutbyte och i en vänskapsrelation betydligt mer än i en professionell (då man kan tvingas föra protokoll, oärligt förhandlinsspel ses som kotym etc.). Det är inte bara oartigt att inte minnas vad man samtalat om utan också att påpeka för den glömske parten att den har glömt.
Det här handlar dels om att bli sårad av att någon inte minns de ord man personligen tog stort på. Det handlar lika mycket om att inte minnas orden som stunden då de utbyttes. Vissa saker vill man höra många gånger om och vissa saker bör man förstås säga flera gånger för andra partens skull likväl som för sin egen. Det är inte alls märkligt vi kan och bör säga "tack" så ofta.
Att dock inte minnas att man sagt exemepelvis tack, en gång, är nästan samma sak som att inte tycka det är värt återupprepa!
Det gäller att vara medveten om när man återupprepar sig och att med återupprepningen understryka betydelsen av orden och meningen och sammanhanget!

Jag skulle kunna erkänna ett medborgargarde i kommunikationssamhället!
Ibland håller människan tyst för att hon förutsätter att alla andra närvarande ser och vet samma saker som hon själv. Så förvånad hon sen blir när det uppdagas att det inte alls är på det viset. Fast tänk så banaliserad hon skulle bli om hon påpekade det som för alla är det uppenbara!
De lättsårade tar hårt på de osagda likväl som de otänkt sagda orden. Hård etikett på förvaltandet av det talade ordet är därför att förespråka. Jag hatar visserligen männen i uniform men är beredd beväpna de som kan skydda oss från tungans inflytande och därmed missbrukandet av de "fantastiska tekniska möjligheterna för kommunikationsberoendet!"