Krogjobbet på och av och med en stor dos förbannelse.
Då: Jag vill ha pengarna så länge jag kan få dem och anställningen är oärlig från deras sida (svart). Säger inte ifrån av självbevarelsedrift, en överlevnadsstrategi, snarare. Vi är ju människor och är det något jag vill så är det att vara omtyckt och vän med alla- eller?
Vad jag lärt mig är att du kan bli hatad fast du gör allt rätt och du kan göra vad som för stunden verkar rätt men som du vet i längden är det mest skadliga för dig själv.
Så var det väl mycket att arbeta på krogen. Mest hela tiden hade jag någon i nacken som ville hitta något att korrigera och alltid var jag rädd göra det där som är det stora felet.
Nu: Jag var beredd på avslutet/avskedet/uppsägningen och jag räknade inte med något pålitligt eller stabilt. Kan acceptera det.
Vad jag inte kan acceptera är när vi människor beter oss så dumt mot varandra- när vi som står i samma skit använder varandra för att ta oss upp. Att bli illa omtyckt för att jag inte vill använda mig av det spelet. När jag inte vill tävla men andra tävlar med mig iaf. Jag har varit med om det i ömma relationer, med vänner, i fotbollslaget, i skolan och på arbetsplatser där anställningen är osäker och viljan att göra gott är stor. Viljan att göra gott övergår i självuppoffring.
Tex. vara den första av de två stressade servitriserna som torkar av det tomma bordet, vara den som inte räknar fel och alltid kan ta extra pass. Trots att hennes rygg är sne och nacken värker och hon inte hinner med sin utbildning. Trots att det sitter en fet liten man vid bardisken och domderar. Han slipper torka, diska, stå upp i 10 timmar eller behandlas som en idiot. Eller som personlig assistent tvätta hela familjens tvätt, bädda parets gemensamma säng och fixa blommorna och handla kaffe åt hennes sambo. De håller käften om problemen för chefen och skvallra om sina medarbetare: för att få de eventuella extra arbetstimmarna som kan dyka upp och för att visa dem: minsann, jag är som ni, vi är på samma lag. Vi mot dom, vi mot den nya, den duktiga eller den som tänker annorlunda. Jävlar i mig inget systerskapstänkand. Ett praktexempel på hur jakten efter kapitalet splittrar oss. Bara magknip. Kanske är det faktiskt på grund av det arbetet som jag varit så sjuk senaste tiden. En "inte bara läkare utan också mor" sa förstås att biomedicinen inte säkert hade svaret. Nej, som vanligt står man sig själv närmast och nu vågar jag igen också stå för "mitt lag":
Ta ingen skit!
uppgift: produkt- och reklamfotografering, februari -06
