detta är verkligen inte en blogg om löpning

för jag har skadat mig. Jag fick en jättesnabb cykel (Nishiki - 82) i födelsedagspresent. Istället för att tänka på fart och försiktighet tänkte jag på att steka svamp. Då såg jag ett hinder, försökte väja men cykel vobblade och jag vände framhjulet framåt i ett desperat räddningsförsök- hellre falla under mitt egna beslut än låta ett 3 dm lågt stängsel fälla domen!

Naturligtvis ställde jag mig genast upp och gjorde plats på cykelbanan för alla cyklister som inte stannade för att fråga hur det stod till. Sen kom smärtan på flera ställen i kroppen. Två veckor senare sitter det fortfarande i bröstkorgen så det gör ont att hosta och snyta sig. Lätt att förstå det gör ont studsa omkring på asfalt också.

Egentligen är det inte skälet till att jag inte ska skriva om löpning. Den verkliga orsaken är naturligtvis att ämnet så oerhört snabbt blir uttömt. Eftersom jag egentligen tycker konceptet träning inte är material gott nog för text så handlar ju det till slut bara om att berätta om mina prestationer. Det är ju inte så vansinnigt intressant. Jag är ju inte man!

Prestationer är ju annars lite av ett favoritämne - om inte att skriva om så att skojja om. På min arbetsplats: Lätt att sucka över unga littvetare i nya kläder från Weekday men bedrövligt tänka på professorer som fabulerar sig till livstids titel...
Jag vaknar upp på seminarier med Lars Stenbergs röst i huvudet: "Jag vill ha ett samhälle där folk vet vad de sysslar med och inte bara har hört talas om det!"
Lyssna!

detta är inte en löp(b)logg 3

musiken att löpa till:

Hanna Hirsch - första halvan av skivan Tala svårt är utmärkt när du inte hunnit göra en fullständig låtlista.

The Go-Betweens - Here comes a city, ganska tidigt under passet när du tar in de omgivande kaféerna, klädbutikerna, lekande barn i parkerna och hundar som pissar på stolpar.

Tant Strul - Dunkar varmt, knyter skorna och försöker ignorera alla människor som sitter på bussar rullandes in i stan, gloendes på oss i tights på trottoaren.

No nos moveran - med någon spansk gitarrgrupp. För att påminna mig om vilket lag jag faktiskt springer för.

Dexys Midnight Runners - Breaking Down the Walls of Heartache. Det handlar bara om takten.

Stiff Little Fingers - Alternative Ulster. Alltid rätt känsla.

Dusty Springfield - I only wanna be with you samt I'll Try Anything. Typisk fredagslöpning.


Morrissey - Something Is Squeezing My Scull. För att det verkligen är så det känns när du är förbannad. Förbannad för att springa är en plåga eller du springer för att komma över nån annan plåga.


The Go-Betweens - Born to a Family, för att få glädje i stegen igen.

Avo 8 - Gone Wrong Ökar på stegen.

Spoon - Well Alright, Skönt bekymmerslös låt.

Jonathan Richman & The Modern Lovers - Roadrunner När benen faktiskt känns tunga så är det iaf en jäkla bra rytm att känna nedslagen av fötterna till.

Au Pairs - You Och sen får gitarröset igång kroppen igen och du orkar springa en bit till.

Yo La Tengo - I Wanna Be Your Lover Den håller på så länge att du orkar ända fram till dörren hem.