Kvinna – aldrig ett liberalt subjekt.

Europarådet sa i oktober ja till att tillåta vårdpersonal att neka en kvinna abort. Resolutionen får konsekvenser även i länder där fri abort är lagstadgat, däribland Sverige. Sedan några brännande debattinlägg i slutet av oktober förra året har inte svensk media skrivet om frågan eller följt upp beslutet. Det är naturligtvis för tidigt för statistiskt underlag men det finns anledning att tro att tystnaden kan bero på andra saker. En orsak är ett klassiskt antagande om könsroller och en annan en tro på liberalismens grundläggande värderingar.

Först några ord om könsrollens logik, den punkt som RFSU och Vårdförbundet främst lyfte fram i sin kritik av resolutionen.

Argumenten för abort ur en hälsoaspekt är starka. Argumenten mot abort talar däremot aldrig vetenskapligt från en hälsoaspekt för kvinnan. Fostrets liv, hälsosamt eller ej, går alltid först i abortmotståndarnas logik. Att föda barn är en kvinnas biologiska öde och de faror det kan medföra tillhör samma öde. Om medicin och vård kan hjälpa är det förstås bra, även för abortmotståndaren, men om det innebär att rädda kvinnans liv framför det ofödda barnets så tar den biologistiska vägledaren över. Kvinnans ska befruktas, bära och föda barn. Blir kvinnan ofrivilligt gravid får hennes vilja ge vika för det oundvikligt biologiska. Kvinnors kroppar inte är deras egna att bestämma över.

Denna könsmaktsordning skyller vi gärna på de kristna samfundens inflytande men glömmer att EU också gett utrymme för de religiösa att ta över.

EU-resolutionen handlar inte bara om en ideologisk skiljelinje mellan de sekulära och religiöst motiverade krafterna. Det handlar också om att projektet EU med sin liberala agenda behandlar reaktionära krafter på ett naivt sätt. De religiösa bör inte tillåtas det inflytandet men EU bygger på falska föreställningar om jämlika medspelare och i grunden gemensamma intressen.

Resolutionen är ett uppenbart bevis på att konflikten består mellan det ofrånkomligt patriarkala tänkandet och det feministiska motståndet. Rätten till sin egen kropp är en närmast oantastlig föreställning bland sekulära män. Rätten till sin egna manliga kropp. Att de sitter tysta när de religiösa låter kvinnans kropp bli till EU:s är för att det garanterar deras egna maktpositioner. Det är ett typiskt exempel på liberalernas logiska kullerbyttor och hur den liberala jämlikheten är en schimär som upprätthåller ojämlikhet: mellan könen och mellan klasserna. För även om det här beslutet berör alla kvinnor kommer de med pengar även i fortsättningen ha möjlighet att betala för sin hälsa när alla offentliga medel nekar dem den.

Det här är alltså inte bara en fråga om att de sekulära liberala måste skydda de kvinnor som lever i religiöst styrda stater, ur vilket perspektiv debatten än så länge belysts. Det är också en fråga om huruvida vi ska låta EU:s liberala agenda styra över oss och våra jämlikar, oavsett land, kön eller religiösa tillhörighet.