spirit on the water

i Ban Phe där jag bor ibland

I am the first beam of sunshine in your morning

åååh jag vet inte vad min uppsats ska kallas. Har inte ett arbetsnamn.
Skulle namnet på uppsatsen få dem som frågar att förstå? Jag undrar verkligen det. Jag behöver någon annan att namnge den när den väl är färdig. Jag är alldeles för tendentiös. Idag heter uppsatsen: ”Thainess – in your face! You Burmese immigrant”
Kanske bättre titel på en hc-låt från 90-talet. Nu gjordes det väl knappast sån musik i Thailand, alltså med såna texter. Även om Thailändska fritänkare har lidit under repression så finns ganska mycket publicerat som kritiserar staten, religionen och monarkin. Det är alltid uppfriskande att läsa.
Ingenting kan jämföras med den svenska politiska kontexten. Mina referensramar omvandlas var dag som jag lär mig något nytt om politik här. Bra läsning är min ”chef” på OnAsia, Yvan Cohens blogg Slightly Pixelated

Pasit, en thailändsk man som läser mänskliga rättigheter här frågade om jag hade läst den ökända boken The King Never Smiles och vi fnissade när jag sa att det hade jag men att jag naturligtvis inte tagit den med mig hit. Pasits haltande engelska konkluderade ”lack of democracy”, min haltande thailändska svarade, brist på politisk frihet. (anarkismen finns i alla språk, men det trodde ni inte jag kunde säga va?)

Vi åt lunch tillsammans och då dök det upp en pakistansk man som också läste MR. Han sa att han hade sett mig men jag kan ärligt inte komma ihåg honom någonstans ifrån. Efter lite artighetsfraser som egentligen gick ut på att ta reda på min ålder, vad jag gjorde här samt komma överens om att jag har ett väldigt ungt ansikte, gick han rakt på sak att han minsann hade kontakter inom thailändska akademin som jag absolut skulle ha nytta av att träffa. När han därför fick mitt telefonnummer och namn kom den lilla lilla gliringen som jag i maggropen visste skulle komma, för det gör den alltid i sådana här lägen, men den sortens män. ”Oh your name is pronounced Krian in pakistan and you know what that means?” Jag sa nej helt ärligt men anade att något fint, antagligen romantiskt, skulle komma. ”The first beam of sunshine in the morning.” Det är mitt namn det. Själv hette han modig. Som en riktig man.

Nationen är en man

Jag arbetar mig igenom Ania Loombas avhandling Colonialism/Postcolonialism (2nd ed. 2005) och funderar på hur det kan hjälpa mig att bättre förstå Thailand, samtidigt ligger jag på stranden och skäms lite inför trädgårdsmästaren för min nakenhet trots att jag bär baddräkt. Det utmärkta kapitlet ”Colonial and Postcolonial identities” ger en diskursiv genomgång av hur också kolonierna porträtterades genom genus och sexualitet.
”Women on both sides of the colonial divide demarcate both the innermost sanctums of race, culture and nation, as well as the porous frontiers through which these are penetrated.” (Loomba 2005:135)

Amerika och Afrika var nakna kvinnor som upptäcktes, vilda kvinnor som civiliserades av kolonisatörerna, mystiska naturväsen (Pocahontas) som får tillgång till kolonisatörens välstånd (överläge). Sådan var ikonografin alltså. Den vita mannen koloniserar det mörka landet (dark continent) Mörkret är också det feminina i motsats till ljuset, upplysningen, mannen. Riktigt så enkelt är det inte i fallet Asien. Där mötte kolonisatörerna en annan typ av civilisation med starka regenter och Loombas drar slutsatsen att de: ”could hardly encode themselves as the male deflowerers of a feminised land.” (Loomba 129) Därmed används en annan ikonografi (bland annat är Asien porträtterad som en påklädd kvinna, ofta ridandes en kamel (symboliserande upphöjdhet) och på huvudet bär hon blommor eller frukter (symboliserande överflöd). (129) Den asiatiska mannen blir därför feminiserad i sitt porträtt, ofta homosexuell eller översexuell och därmed är det den europeiske mannen har att erbjuda i slutändan bättre för den asiatiska kvinnan – trots de persiska kungadömenas rikedomar.

Ändlöst tråkiga berättelser om vita män och koloniserade kvinnor följer genom historien. Kan det hjälpa mig?
Vad har det med Thailand att göra som aldrig blev koloniserat?
Jag vet inte riktigt säkert ännu inför vem den starka nationalismen växte eller om jag kan tänka mig Thailändsk nationalism som feminint genuskodat?
(Jämför moder Svea)

Tänker på filmen ”The King and I” som blev djupt kritiserad för att den insinuerade en kärleksrelation mellan den nostalgiskt hyllade Rama V och en enkel skolfröken från England. Naturligtvis otänkbart att hon skulle komma en kunglighet, närmast en himmelsk varelse, så nära.

Sedd i samband med ovan beskrivning av koloniserat land är inte den här filmen egentligen en symbol för Thailands oövervinnlighet? Den borde tagits emot med öppna armar för att den manifesterade styrka! De borde inte vänt den ryggen med simpla rasistiska förtecken (en Siamesisk kung och en enkel utlänning?)
Anna, som huvudpersonen heter, kommer att beundra det civiliserade Siam, den civiliserade kungen (som varken är homosexuell eller depraverad på annat sätt) och blir ett bevis på att England kan erbjuda Siam något om Siam själv vill. I det här fallet det engelska språket till kungahuset för att vinna internationell mark. Kungen själv behöver dock inte hjälp. (Siam är mannen, England är den underordnade kvinnan). En fantastisk historia egentligen som ger ett rakt och enkelt svar på frågan varför Siam stod emot kolonialism – Siam var starkt, likvärdigt och respektabelt. Siam var en man!