detta är inte en löp(b)logg

Jag sprang lundaloppet 10 km på 51 min och 2 sekunder. Jag gav min främsta konkurrent 6 sekunders försprång vilket var helt ok ungefär två dagar. Trots det placerade jag mig bland de tre bästa i en interntävling. Då dyker en person upp vars resultat är långt bättre och han ska naturligtvis vara med på vår lista vilket petar mig ut från den och de sex sekunderna blir totalt avgörande för min självbild. De sex sekunderna blir en symbol för konkurrentens ständiga försprång i alla avseenden. Eftersom jag är så dålig på att tävla borde jag låta bli. Jag kan inte bestämma mig för om det är värt att satsa allt eller det bara är förgänglig fåfänga att vara ledande. Lite grann är det som att jag nöjjer mig med tanken att "jag skulle kunna ligga först om jag verkligen velat". Nu har jag andra livsmål- högre stående än att jämföra mig med andra!
Jag löper istället för att:
1) hålla mig i trim
2) hålla ångesten i shack
3) imponera på andra

Jag brukar säga att jag springer varannan dag och det är nästan sant. Fredag, söndag och onsdag. Tisdag och torsdag boxning istället. Springer ca 8 km varje gång. Det tar typ 40 minuter. Härmed officiellt att jag hänfallit åt kroppsbyggarkultur. Äntligen har jag börjat uppfylla den önskan och det mål jag satte för mig själv för väldigt länge sen: Att bli stark!
Att vara stark är viktigt.

de intellektuella konstnärerna

Nu på morgonen skulle jag redigera bilder som jag dröjt en månad med att leverera till ett brudpar. Skäms. Med frukosten fastnade jag vid morgontv:n då Ruben Östlund skulle intervjuas. Han skulle kunna tillhöra det fack av konstnärligt sinnade män som jag bara inte står ut med - självgoda och dryga med en attityd om att de förstått något som vi andra borde...
Men den här regissören tycker jag om. Jag gillar hur han intellektualiserar film och inte sticker under stol med sina pretentioner. Det han säger är på riktigt intressant! Jag ursäktar till och med hans öööh:ande (något slags maktutövande enligt SR-programmet Språket) Filmerna han gjort är helt brutalt underhållande och möjliga att se flera gånger om. Visst hade jag svårt för Gittarrmongot första gången jag såg den. Den bankar förstås på moralens nerver, en moral vi lärt oss som någonstans är mer ett överlägset beskyddande.

Nu ett snabbt hopp till konserten jag var på igår: Matti Alkberg och Kristian Anttila på Babel. Varför?
Jo för att Alkberg står för det äkta, det han sjunger om känns sannt och på samma sätt rått som Östlunds filmklipp. Utan Alkberg stannar musiksverige. Minns du hur vi på musiken i skolan lärde oss spela BQ-låtar? Jag minns hur vi sjöng "patronizing scum that you are..." (och allt återupprepar sig - koppling till Gittarrmongot)

Det var inte Nervernas bästa konsert men jag blev ändå glad. Jag kan inte undgå bli glad av att se dem, lyssna på dem och se hur de påverkar människorna som går dit. Väldigt många i publiken såg inte ut att vara mycket äldre än 17 och de var naturligtvis där för Anttila. Ändå verkade de nyfikna på vad de äldre i publiken gillade med den där överviktiga blonda norrbottningen som ylade på scen. Några buggade på Alkbergs uppmaning och jag kan inte låta bli att se mig själv i deras små taniga kroppar som aspirerar på att vara vuxna.

Har jag ens utrymme för att skriva ner Anttila? Jag tyckte att Paul Weller var en riktigt bra låt när den kom men snart väcktes frågan- Har han kastat en molotov? Antagligen inte är svaret på frågan. Av hans musik fick jag mer och mer känslan av att han försökte skriva ett soundtrack till en generation (typ Håkan Hellström, Janis Jopplin, Refused råkat göra). Kanske har han lyckats för de tonåringar som lyssnar och jag är tio år för gammal men något är fel med hans attityd. Det känns så falskt. Som att han vill få oss att tro han har ett socialt patos men i sjävla verket ska han ge ut en skiva som heter "Svenska flickor". Om han försökte skämta så fattade inte jag. Det tror jag inte beror på att jag är dum, tvärtom. Det kändes som att jag genomskådade bandmedlemmarnas egentliga vilja och drivkraft där de rockade loss med sina instrument. Det kändes som att jag var ofrivilligt där och till slut satte jag mig ned vid baren med en gratistidning (Nya upplagan, förövrigt extremt bra).

Sammanfattning: Verkligheten - bra. Förljugenhet och yta - dåligt.

Ja så måste jag rikta ett tack till Matti Alkberg och Nerverna för att de gör den musik de gör och inte slutar med det. Tack till Christian Ramirez, sveriges bästa trummis (har jag sagt det förut?).

den omvända oordningen (om nazism på 1a maj)

"Felaktiga liknelser fortplanta lätt sin felaktighet. En mångfald av felaktiga liknelser kan bli världens öde." Harry Martinson

Nynazister demonstrerar på första maj med paroller stulna från vänstern, till och med från autonoma vänsterns antirasistiska budskap. "En för alla, alla för en" användes i Lund för en antirasistisk vecka kring 30:e november 2005. När den borgerliga alliansen kom till makten bar vänstern banderoller med texten "Tar ni LAS blir det knas". Jag undrar om de aktivister i det bruna tåget i lördags verkligen skulle leva upp till den hälsningen. De bar en banderoll med texten iaf. Dessutom flörtade de med Social Forum-rörelsen genom parafrasen "En bättre värld är möjlig." Det var väl det mest radikala de försökte förmedla men ett starkt vittne om hur de verkligen försöker kopiera den autonoma vänsterns manér. Det är något de lärt sig från Tyskland.
De snubblar förstås på mållinjen. De försöker hyfsa till sig och förbjuder subkulturella attribut. Demonstrationsvakterna ber en hårdrockare dra ner byxorna över sina DocMartens. Det gör naturligtvis att fler kvinnor går med dem. Bland tågets banderoller ryms också deras feministiska linje: "Nationalism är för alla" (med ett långhårigt huvud tecknat med lila mot vitt). De nationalistiska kvinnorna kommer med när männen går i raka led. Det var också vad som hände i NSF (senare Folkfronten, numera Svenskarnas Parti) för några år sedan.

Ett försök att lansera sig som arbetarnas alternativ den röda dagen alltså. En ordentlig arbetare som rakar sig, klär sig i vita sneakers, svart vindjacka, går i raka led och förbjuder frihet. Felaktiga bilder fortplanta sig.

Bildspel på Expo.se