tisdag, december 30, 2008

Hemvändarkonsert med Euskefeurat

Värme är känslan i sammanfattning. Värmen sammanfattar glädje, kärlek, humor och vänskap. Nostalgi över hemtrakten smög sig in i huvudet och tankar tog plats som jag inte känner igen. Längtan till ett rött hus av trä med träd tätt inpå knuten. Ligger i backe med smörblomster och om vintern ett tjockt lager snö som ständigt glimrar. Nära den glemmande älva (glimrande älven). Längtar efter glädjen i det lilla och tryggheten i det stora. Sitta i stugan och spela musik med dig omgiven av foton jag gjort, prylar av Kristin och i tovade tofflor av Emelie. Föreställde mig nog för första gången att jag skulle kunna vara här igen. Föreställde mig att det var det här som var på riktigt. Föreställde mig att "det är hit man kommer när man kommer hem".

Ronny Eriksson tog tag i saken som min kära vän Martin alltid pratar om att musiker med socialt patos måste göra. Han har pratat socialism och allvar med flera musiker som inte velat använda sin idolroll till ansvarsfull politisk påverkan. Ronny skämtade om allvarliga saker på ett sådant sätt som gick hem. Efter låten "Ge dem vad de tål" talade han om direktören som var så värdelös att han fick gå efter bara 1,5 år men som ändå fick en 15 miljonerspension för att det så att säga var marknadsmässigt. "Att alla inte kan vinna rår marknaden inte för." Ronny föreslog att det mest marknadsmässiga vore att låta direktörena dö i förtid. Ja han sa också något om att skjuta dem och därmed ge headhunting en ny betydelse.
Littorin humpan fick sin förklaring. Tänk att bli en årets arbetare som i pris får äta lunch med arbetsmarknadsministern! Det ville i alla fall inte sångens jag. Euskefeurat lät inte heller pubilken vara ifred när de förklarade sitt förakt för SD och de politiker som styr och redan bedriver sån politik. På det ljöd Bengt Ruthströms vackra stämma när han sjöng om Flyktingarna. Jag tänkte att det nog faktiskt satt en och annan där som dels röstat på modernaterna som "det nya arbetarpartiet" och säkert kunde tänka sig se SD i riksdagen efter nästa val. Fastän de inte är många här, enligt rösträkning och opinionsmätning, så behöver nog alla människor som njuter av känslosam musik också känna kopplingen till den krassa verkligheten.


Jag får inte fotografera här. Min familj säger nej och när jag träffar vänner är det nattmörkt och inte så lätt att ta enkla minnesbilder. Den här krabaten har varit en så pass stor del av hemmavaron i jul att en bild på honom får plats.



måndag, december 29, 2008

hud som bränner

sår

tisdag, december 23, 2008

Andrés spelar i mitt huvud, spelar roll



Annarki// Grioa

Jag hade vandrat in med tro hopp och kärlek
en kropp och en ärlig lögn skriven i blod på
en hägring av buntar med papper som ryker
gissar mig fram bland fabriker den här räven strävar
mot surare rönnbär klättrar i träden
jag pissar på din silversked hellre en squattad lägenhet
än synvillor med fem rum och kök




vårteckenspråk// Grioa

Förlåt för att jag alltid dansar fel dans till fel takt
men dom ritade sulorna på golvet leder ingen vart
vi må ha svårt för samtal nu men vi har hela vintern på oss
att lära vårteckenspråk hur mår du?

Vägen hem är lång och vass bland förmånga stängda dörrar
både samtidigt och sammanlagt jag hör gravida magar kurra
när jag lyssnar efter livets takt jag har släppt alla mina tonår
på ett och samma kassetband och grus i skon är diamanter
än sen dom värker likadant och tio år försvann i luften som nyårs sms
och det är lätt att rymma hemifrån men det är svårt att hitta hem igen
men det är ett nytt år snart Andrés jag jag vet jag är inte olycklig
bara nykter vännen min och du har duschat huden skrynklig blir man
nånsin riktigt ren och jag kan hålla dig försiktigt som du nyss brutit ett
revben springstanna vi välter staden säg ditt namn i minusgrader
sjung ditt namn när ingen märker för vinterandedräkten klär dig



Mitt i i-land// Grioa

Hej jag heter Andrés (...) och jag är 20 stycken år
jag har en cykel här utanför och föddes en koltrast härifrån
jag mönstrade hit 89 till världens rakaste mönster
en fröken och svenska 2 ett av världens vackraste språk
och världens öppnaste fönster för några dagar sen
bara ett stenkast härifrån hade polisen ryggen åt fel håll
igen i mitt Sverige det fagra blonda husknuts-sverige
det fina lätta sakta tumlande sugande på tummen undrande
smörgårdsbordsätande paketöppnande mitt Sverige
en frostig sprav i min atlas allas pulserande producerande
andas fritt-sverige polisingripande och taggtråds-sverige
barrträds och allemansrätt och riksvägsinringade födelseland
mitt Sverige välkomnande hårt arbetande i kudden skrikande
lovikkavants-värmande leende solstråls-sverige mitt Sverige
öldrickande snusande underbara stråk lugnande mellanmjölkssmuttande
rådsjursäppelmatande gräsfläckande bussåkande nästan demokratiska
mönstrande avrundande undrande om det är mitt Sverige
enkelriktade rondellälskande jämlikhetsträvande konstiga oförstående
förstående torrsnökvävande asfaltsbetäckta multikulturella mångfasetterade
säker post och moms-sverige brinnande släckta osläckta sitta på sofflocks familjebilsseriekrockande lockande midsommardanshoppande ett land vacker
som svarta blocket mitt Sverige skylla på invandrarhustrumisshandlande
tonårsråns och rohypnol-sverige avfyrande av handeldsvapen i magen-sverige
mitt egna hjälpande min plats i mitt Sverige är
klart som självaste grundvattnet i mitt Sverige är
tidsbetänkande lugn i stormen-sverige men
neutralitet är passivitet Sverige
auktoritet sök en annan väg Sverige
smygrasistiska oegoistiska utåt Sverige
flyktingförläggning och snart USA-sverige
bäst i världen sämst i världen
chockade betryggade rakryggade kottplockande
vinterteckenspråkmålande linjer mellan städer-sverige
hundlatrin guldmynt hyacint och absint
hundlatrin guldmynt hyacint och absint
talande ur meganfon svarande som harmynt
rakade nazinegerbärande-sverige
lasermansrisk-sverige talande ansikten
på sikt mitt riktigt vacker uppväxtgivande-sverige
det är jag tacksam för ska jag nu vara aktsam och tveksam
till mitt egna land till mitt Sverige?
till samma land som skakade min och min pappas hand
när min bara var stor som en pepparkaka
tack för famnen tack för allt och kärlek Sverige
men snälla låt det inte gå så långt
att vi blir två Sverige om jag nånsin kommer härifrån
vill jag alltid ha tillgång till mitt säker mark
en park i isen-sverige

lördag, december 20, 2008

tv som spelar roll



snälla flickor äter inte kött


fick oss att förstå ett och annat om hur vi inte vill ha det

fredag, december 19, 2008

Desperation takes hold

Det är väl ganska ofta så när sten kastas på polisen.
När man skickar meddelanden via mobilen mitt i natten.
När man vill sova men ändå kliva upp. Desperationen.

Fan, fan, fan. Va? va? va?

Att titta på bilder tills minnet av dem blir till morgondagens längtan. Att tillåta den längtan föder ånger. Ånger över att minnena och bilderna inte längre får plats.
Jag vet inte vad jag vill och det är det ni alla anklagar mig för. Att inte välja vilja.


Att titta på bilder tills man förstår hur mycket bild de egentligen är. Där bilden tar slut tar saknaden vid. Saknad över en person som inte är reducerbar till en bild.

torsdag, december 11, 2008

ville vara den som skyddade dig från alla men trampade istället hårdast

måndag, december 08, 2008

en konstiga sak som inte skulle hända

det här inlägget skulle naturligtvis hetat post Salem 2008 och handla om hur det känns att stå alldeles tätt intill 500 nazister i ett fackeltåg. Det skulle handla om att fotografera personer som hatar en.

Den 6e december 2008 handlar istället om en död vän.
Natten till lördagen blev han överkörd av ett tunnelbanetåg. Kanske målade han och kanske var han jättefull, sen la han sig på spåret. Varför spelar ingen roll för det är en konstig sak. Konstiga saker händer.

Nästan varje dag pratade vi via internet. När vi träffades var han störig men rolig. Han var tvärtemot mig men vi hade en ömsesidig varm känsla för varandra. En sån känsla som uppstår första gången man träffas och som sen aldrig går ur en. En sån känsla som planterar ord och handlingar som spelar stor roll senare, när sorgen tar över kroppen och livet. Jag tänkte ofta på honom. Jag tänker på honom oftare nu. En vän har dött och det gjorde inte livet enklare.
En annan person sa: Fan ta livet!
Andrés hade skrattat åt det. Han hade tyckt det var en skojjig sak att säga, utan att missförstå allvaret.

http://grioa-texter.blogspot.com/

tisdag, december 02, 2008

post 30e nov

det konstiga efterspelet. när alla tankar och all ilska, energi, glädje gått åt så blir det förstås tomt. regn hos mig hjälper inte. blir i alla fall lite varm i kroppen av av att tänka på Lund 30e november 2008, såna saker mer än mig själv, på hur het Billy Bragg faktiskt är...